Jean Bolinder, född 12 september 1813 i Vaksala öster om Uppsala, död 8 mars 1899 i Stockholm, var en svensk ingenjör och industriman. Han var en av de mest betydelsefulla personerna i den svenska industrialiseringen.
Bolinder föddes i en borgerlig familj och studerade vid Uppsala universitet, där han avlade bergsexamen 1834. Efter examen arbetade han som verkmästare vid Kungliga myntverket i Stockholm.
1843 grundade Bolinder Bolinders Mekaniska Verkstad i Stockholm. Verkstaden tillverkade en rad olika maskiner och instrument, bland annat ångmaskiner, lokomotiv och jordbruksmaskiner. Bolinders blev snabbt en av Sveriges största industrier och bidrog till utvecklingen av svensk industri.
Bolinder var även en framstående uppfinnare. Han utvecklade ett antal maskiner och instrument som var banbrytande för sin tid. Bland annat uppfann han en ångmaskin för järnvägsbruk som var mycket effektivare än tidigare ångmaskiner.
Bolinder var en engagerad företagare och samhällsmedborgare. Han var ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien och Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien.
Bolinder var en viktig figur i den svenska industrialiseringen. Han var en skicklig ingenjör och uppfinnare, och hans arbete bidrog till utvecklingen av svensk industri. Han var även en framstående samhällsmedborgare som engagerade sig för Sveriges utveckling.
Här är några av Jean Bolinders viktigaste prestationer:
- Grundade Bolinders Mekaniska Verkstad 1844
- Introducerade den första svenska ånglokomotivet 1847
- Bidrog till att modernisera svenskt jordbruk
- Var en av Sveriges ledande industrimän under 1800-talet
Bolinders Mekaniska Verkstad finns fortfarande kvar idag, och är en del av Volvokoncernen.
CV
Jean Bolinder blev 1829 elev hos bergsrådet Gustaf Broling (1766–1838) i Stockholm och anställdes 1834 som verkmästare i Kungliga Myntverket i Stockholm. Den unge och begåvade ingenjören Jean Bolinder efterträdde då Theofron Munktell (1805–1887), som slutat på myntverket för att flytta till Eskilstuna. Theofron Munktell, som var sju år äldre än Jean Bolinder, hade vid 17 års ålder anställts vid Kungliga Myntverket, där han åren 1826–1832 varit verkmästare och ansvarat för att utveckla nya myntpräglingsmaskiner. Då Bolinder kom till myntverket kom han från sin lärlingsplats hos Gustaf Broling och han fortsatte i Munktells kreativa anda och uppfann nya maskiner som effektiviserade och förbättrade verksamheten. På så sätt skaffade han sig ett mycket gott rykte och blev erbjuden flera välbetalda jobb. Han tackade emellertid nej till samtliga, eftersom han, precis som Munktell, först ville resa till England för att lära sig ännu mer om gjuteri- och verkstadsteknik.
Bolinder var verkmästare på Kungliga Myntverket åren 1834–1842 och sedan begav han sig år 1842 till England tillsammans med sin fem år yngre bror Carl Gerhard Bolinder (1818–1892).[3] Jernkontoret tilldelade honom flera priser för maskinkonstruktioner och 1840 fick han ett stipendium av Jernkontoret och Kommerskollegium, som han använde till studier av verkstadsindustrin (“järnmanufakturen”) i England och Skottland tillsammans med sin bror Carl Gerhard åren 1841–1844.
Bröderna stannade i England i ett år. De hade det ganska knapert och besvärligt, men blev desto rikare på kunskaper, inte minst inom ångmaskinernas område. När de kom tillbaka till Sverige var de fulla av nya idéer och år 1844 startade de en egen verkstad i Stockholm, de grundade J. & C.G. Bolinders Mekaniska Verkstad i Stockholm.
Bolinderska palatset, eller Bolinderska huset, ligger vid Södra Blasieholmshamnen i Stockholm uppfördes som luxuöst hyreshus 1874–1877 av Jean Bolinder. Huset är sedan 1889 en del av Grand Hotel.
Jean Bolinder blev företagets verkställande direktör (VD) och hans bror Carl Gerhard blev arbetsledare. De gjorde snabbt stora framsteg och i början av 1850-talet blomstrade och växte företaget.[3] Fabriken låg på Kungsholmen i Stockholm mellan Klara sjö och Kaplansbacken. När Bolinders brorson Erik August Bolinder (1863–1930) kom hem från USA 1888 tog han över som VD för Bolinders, och med tiden expanderade verksamheten. I Norrland tillverkades bland annat träbearbetningsmaskiner till sågverksindustrin och trots att Bolinders disponerade 50.000 m2 mark såg man sig ändå om efter en plats där man kunde bygga en större fabrik och gärna en plats där marken var billigare än i Stockholm. 1906 köpte Erik August Bolinder Kallhälls gård i Järfälla, en gammal gård i Kallhäll norr om huvudstaden att användas som sommarresidens och senare för att anlägga fabriker, bland annat för gjuteri och verkstäder.
Jean Bolinders grav på Solna kyrkogård vid Solna kyrka.
Från 1862 var han ledamot av Stockholms stadsfullmäktige, från 1864 av Kungliga Tekniska högskolans styrelse. Han invaldes 1856 i Lantbruksakademin och 1858 i Vetenskapsakademin.
På 1870-talet lät han bygga det Bolinderska palatset på Blasieholmen i Stockholm. Han har fått platsen Bolinders plan i Stockholm uppkallad efter sig. Bolinder lät 1874 uppföra sommarbostaden Villa Ekudden på Djurgården i Stockholm och 1896 en villa vid Strandvägen i Djursholm (numera riven, se Villa Wehtje).
